Detta kan nog vara den vackraste bilden jag någonsin har sett, ärlig talat. 
Jag hade kunnat skriva en hel roman om hur mycket respekt detta förtjänar, och jag blir så stolt. Och så inspirerad (inte för att jag är varken bi eller homosexuell) men detta ger mig lite hopp. Jag som är så kall, ofta inte tycker så mycket, eller känner så mycket blir helt varm inombords av denna bilden. 
Barn är barn, barn kan ingenting om kärlek tycker väl säkert alla människor där ute som tycks sig vara förnuftiga. Och ja. Barn är barn, när jag var sex år var jag så kär att det gjorde ont i en kille som hette Felix. Vi var tillsammans i tre dagar, gjorde slut i fem, och var tillsammans i sju och gjorde slut i två, var tillsammans i en dag. Ja. Ni vet hur det var. 
Och även om detta förhållandet varade i tre dagar, så betyder inte de att de inte var kära. För när man är sex är man också kär, kanske inte på samma sätt som när man är 25. Men man kan vara kär i alla åldrar, fast på olika nivåer. När jag var tolv var jag också kär, så att det gjorde ont, jag hade råkat bli asförälskad i en kille jag träffade på min semester i London. 
Nu är jag inte kär och tror inte att jag kommer bli det direkt heller, för jag är så dålig på känslor - men jag har inte samma tankegång som när jag var tolv och var kär. 
Och bara så ni vet - man väljer inte riktigt vem man blir kär i. Klart att man har det man föredrar, men man väljer inte exakt vilken person hjärtat ska slå lite extra för, jag vet inte vad som bestämde det för dessa unga pojkar. Kanske någon högre makt? 
Men där ser ni, hur stark kärlek är och att homosexualitet är naturligt och bör vara accepterat överallt!