Igår hade jag en sådan supermegabra lördagskväll. Jag åt inte jordgubbar i någon fin park i stockholm med en drömpojke och jag dansade inte barfota över någon småländs äng med en kattunge i min famn.

Jag pratade, och pratade, och pratade men någon trevlig tysk, så för en trist lördagskväll i mitt liv kunde jag låtsas att jag var påväg hem från ett dansgolv i Berlin med en Minolta i min hand och tre överfulla filmer och att en trevlig tysk gick bredvid mig, och vi hade så himla mycket gemensamt. Alldeles för mycket gemensamt. 
Det bästa vi hade gemensamt var att vi var lyckliga. 

Sen gick vi hem och satte på Kings Of Leon – Come Around Sundown och började lyssna på den nerifrån så att vi lyssnade på The end sist.