This path is wreckless.

Hösten springer ifrån mig. Min favoritårstid. Nu knastrar frusen blötsnö under slitna skosulor och ljudet ekar över hela vår tomma hemstad. Taylor swift som är en av barndomsidolerna jag aldrig tröttnade på har släppt ett nytt album och det är den enda musik som spelar inuti mig just nu. Jag har skrivit klart den svåraste och antagligen största uppsatsen jag skrivit. Livet är lite bättre idag, livet är lite bättre idag än vad det var igår. Imorgon dansar jag nog på rosa moln, för imorgon är det lördag och jag har inga måsten.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0