Vad får er att tro att min hjärna består av gummi, glas & metall? Kan det vara allt detta eviga tjat? Might be. 

 

Idag var bara en sådan dag. Det var alldeles omöjligt att vakna upp, täcket var för skönt och vinden var för kall och min hjärna låg och morgondagdrömde långt bort åt helvete i fjärran. Det bara fungerade inte att gå upp, fören jag verkligen tvingade mig själv att landa i verkligheten och falla ner med fötterna på min numera gråvita ryamatta och ta trötta. klumpiga steg mot toan för att göra mina business. Men ingenting med idag har varit jordnära, eller vanligt, eller sådär typiskt torsdagit. 

När jag väl tryckt i fötterna i mina trasiga converse och begett mig ut för promenaden till bussen med min favoritlåt atm, "Yellowbrick road" med Angus&Julia Stone så såg jag den mest magiska dimman jag någonsin skådat och jag fick liksom typ nypa mig själv för att förstå att jag verkligen var vaken. Den låg över sjön och solen sipprade igenom den och den var ojämn och perfekt och hela luften luktade löv och friskt. Höst. I bussen bländades jag av ett orangeat sken som dämpades av en tjock dimma och skogen var fylld med ljusstrålar som trilla genom långa tallar och granar.

Väl i skolan fick jag höra en himla intressant och otrolig berättelse av en kille som var med i Backa/Diskoteksbranden i Göteborg. En gripande historia som verkligen har fått en att tänka till och tänka efter och inse hur jävla bra man har det.

Efter en lång dag i skolan satt jag med fjärilar i magen på buss 400 till storstaden, tog en hundrakronors "fika" på Espressohouse och tjänade ett vuxenpoäng. 

Vuxenpoängen blev fler när jag kom fram till flygklubben för min första teorilektion, svart kaffe! Inget socker, ingen mjölk. Jag är förövrigt allergisk mot Kaffe men har svårt att säga nej när någon säger "Kaffe" och höjer tonen för att markera att det är en fråga och då säger jag med en pipig och blyg röst "Ja tack" och tio minuter senare när kaffet ligger och skär i magen svär jag tyst för mig själv i huvudet. 

Vi var två elever idag. Två! Haha! Men det var perfekt att sitta i klubbens slitna soffa och se planen utanför landa och starta medan jag satt i samma rum med människor som kände precis som mig.