Innan var jag nog innerst inne (fastän att jag förnekade det) någon slags tonåring som längtade efter någon som höll om mig, någon som ville vandra jorden runt med mig och någon att dela musik med. Jag kan liksom erkänna det nu när jag är alldeles ut & in och undrar vad jag egentligen tänkte på när jag dagdrömde om morgonfrisyrer och mörka röster. 

Det enda mörka jag behöver höra är dånet från propellerna och den enda jag behöver är min fågel. ♥