Earthboundmisfit

Mörkret är bara brist på ljus och kyla är bara brist på värme.
Men det kommer en dag då skavande tonårshjärtan och mörka rum med neddragna persinner förvandlas till eufori och ljusa skyar. Alla spår av ångest och sorg försvinner i propellervinden när jag övervinner gravitationen och siktar mot ett oändligt blå, varenda millimeterframsteg är ett sjumilakliv mot mitt framtida liv.
Varenda litet fragment av mina tusen drömmar faller på plats och bildar kartan som leder till visionen, livet på trettiofemtusen fot över marken i det eviga solskenet. 
 
Har ni lagt handen över hjärtat och känt det slå bakom bröstkorgen? Har ni känt hur det går upp och ned, bildar ett berg och bildar en dal? Det är beviset på att du är vid liv, topparna och dalarna, det är så hela ditt liv kommer vara uppbyggt från dag ett, tills den dagen allting stannar och upphör, den dagen är din tid slut, den dagen kommer drömmarna du aldrig uppfyllde lämnas övergivna i det universum tiden flyger till. 
Någongång läste jag "Time flies and you're the pilot". Jag har lagt ögonen på många vackra texter under mina 5837 dagar på vår blågröna planet, men detdär kan va varit bland det bästa, någonsin.
Ge upp ursäkterna, gräv ned dem med sorgen, tänd en lampa och leta efter ljus, för även en hopplös själ kan flyga, det blir inte alltid rätt. Men en dag kommer du nå destination your dream.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0