Min femton, snart sexton år gamla benmärg är trött på den råa kylan som tränger sig igenom tre tröjor och gåshud. 

Min snart sexton år gamla själ har blivit så trött på att vara vintercynisk och sarkastisk och leva i någon mörk dimma av tusenfemtiofem måsten, krav från allt och alla och den konstanta smaken av kaffe mot min tunga. 

Jag bara längtar efter ischai, promenader bland arméer av knott och barbent. Jag saknar att sitta i den blommande parken och flina åt det underbara livet jag lever och jag saknar att vara förälskad i kjolar och tunna tröjor.