Jag ritar aldrig längre. Att rita var att rymma från världen, en färd ut i det oändliga, det fanns ingen ting, inga känslor, jag kände inte händerna som krampade och handleden som smärtade. Ingenting. Konstvärlden, det var precis dit man gick när man behövde känna tyngdlösheten, inga atomer av börda som tyngde ner axlarna. . men jag är aldrig där längre, så mitt i allt plugg tog jag fram en bläckpenna och kladdade lite random från någon.