Bara för att jag gillar att flänga med håret. 

Så. Jag har spenderat en hel dag med att ligga i sängen med Karro och räknat vart femte minut som passerat,och vart femte minut som passarde var fem minuter närmre vår resa till Ungern, nu är det tre dagar kvar. Tre olidligt långa dagar. 

Piloten inom mig vill bara iväg och flyga, nu, nu, nu!

 

Ska ni resa någonting i sommar :)? Vart?

Medan jag inte bloggar, gör jag detta. 
om ni liksom funderade över vart jag har tagit vägen, 

så kollar jag videor på youtube. Och där trillade jag idag över en kille som var sådär ganska lik Robert Pattinson rent rörelsemässigt. Kreepy. . . 

So for now I am hooked on workmode.

Hotlikehell har öppnat, dock tänker jag inte avslöja någonting här för er fören vi kommit upp med lite mer shorts och lite mer bilder. Allting borde vara klart inom en timme, så det är bara att stay tuned!

Nya fyndigheter. Clutch + shorts = 15 riksdaler på rödakorset.

 

Nu är det bara fem dagar kvar tills vi far till Ungern, jag och min stora lilla Karro! Det ska bli rätt gosigt att komma ifrån knottbett och oändliga skurar av änglatårar. Jag vet inte vad vi har gjort i kära lilla sverige för att änglarna ska gråta så hemskt faktiskt. 

Det skulle visst vara 36 grader när vi landar i Budapest på tisdag, hur bra liksom?! Har saknat sådan värme, har haft 30 grader här hemma en dag, EN DAG. Nu kommer jag förhoppningsvis få två veckor av 30+ 
Dessvärre kommer jag nog komma hem med en tom plånbok ;) Wops!

 

Jag är ledsen för att min bästa vän har gått sönder. Jag försökte med att slå henne gul och blå och kasta henne i väggen, men hon bara ville inte. Jävla cp. Nu måste jag köpa en ny platttång, och tror du jag har råd med det? Nej. 

Å andra sidan är jag supermegaglad för att min pappa är hemma efter 2 veckors chillande i 40 graders värme. Nästa vecka är det min tur, kan inte fatta att det bara än en vecka kvar tills jag ska flyga! 
Imorgon far jag hem till far min och idag tänkte jag bli klar med hotlikehell, hur låter det;)?

 

Vårat enda sätt att fortfarande andas är att lova oss själva. Lova oss själva att sluta tro, sluta hoppas, sluta förvänta oss, sluta drömma. Och vårat enda sätt att ta oss genom dagen är att våga tro, börja hoppas, drömma stort. Vi är splittrade och våra sinnen lever i något svart hål mellan splittrade tankar. Något svart hål där det bara är tomt. Våra blickar söker sig långt bort mot tomma intet, där våra själar hör hemma. 

Så frågar dem "Varför så sorgsen?" 

De kan se sprickan i våran själ genom vår vilsna blick, men de kan aldrig förstå hur den känns. 

Hur ensamheten river oss i skinnet.

Skaver i oss. 

Ger oss kalla kårar bara vi tänker på den,

bara vi tänker på honom.

 

 

 

 

 

 

En massa blomplock och ätande var min midsommarafton. Och så inspelande av musikvideor och kramandes på gruppfoton, tsha, jag hade väl en helt fine midsommar kan jag ju lugnt säga! 
Och så har jag tio dagar kvar i detta landet, och det tackar vi gud och pappa för. Yehoo!

Klockan 4 igår blev de läggdags efter att vi kollat på Lilja 4-ever och The Happening. Storyn i Lilja 4-ever är fantastisk, dock är filmen dåligt gjord. 

Jag somnade en bit in på filmen och det måste nog varit den läskigaste sovstunden i hela mitt liv. Jag halvsov bara och kunde höra allt i bakgrunden men plötsligt började mitt huvud dunka, det dunkade så hårt att det gjorde ont och det bara pep i mina öron och allting bara försvann, och så blev jag överfallen av en man och jag ville bara vakna, skrika, sparka Emilia eller Karro så att dom skulle väcka mig, jag ville ge ifrån mig ett ljud men det bara gick inte! Jag försökte öppna ögonen men det var som om att någon klistrat ihop mina ögonlock och jag var helt förlamad, kunde inte röra en fena, jag kunde inte ens andas.

Det var väl i en tjugo sekunder och sen var det över, men det var bland det läskigaste jag varit med om. Som en nära-döden känsla.

Klänningen jag hade på skolavslutningen från Asos.

Midsommar har alltid firats med pappa och jordgubbar och sill och potatis, men det blev lite annorlunda i år för far min inte vars hemma. Det blev lugna favoriter, grillat, tårar och grädde hemma hos Karro istället, och en himla massa regn som pricket över i:et. 

Jag, Emilia & Karro satt i våran hopplöshet och åt tills magarna protesterade högt i både diarée, rapar och äggfisar och en gnutta illamående för att förgylla dagen. 

Midsommarkransarna blev tunna och sorgsna då vi bara hittade småblom och våran tålamod visst hade gått och hängt sig utan att vi märkt någonting, så den hade vi inte kvar när vi började pilla vilket var ytterst synd. 

Som tur är gick solen ner och dagen tog slut, nu sitter vi här. Och bara glor.

Så nu har du antagligen slösat några minuter på ditt liv bara för att läsa detta, och nu ler du lite för dig själv för du kommer på hur patetisk du är. fine.

Godnatt.

 

 

Lite paus från allt jobb gav lite nytt material till jobb ! Ett par shorts från kollektionen som förhoppningsvis kommer släppas DENNA VECKAN!

 

Jag kommer ha mycket att göra och imorgon blir det antagligen lite midsommarfirande så jag vet inte hur aktivt det blir här, det är ju trots allt sommarlov, right? 
Vad har mina kära läsare för planer inför sommarlovet?

Vi dansade och gjorde solen så lycklig att hon kiknade av skratt. Det stora nöjet gjorde henne så sömnig och för varje millisekund som passerade oss med ljumma junibrisar så föll hon längre och längre mot marken och färgade ljuset idylliskt orangeat. Våra själar tröttnade på att springa i cirklar till melodier från grammofonen så samtidigt som dagen gav upp gav vi upp. Det enda som separerade oss från solens strålar var att vi aldrig reste oss igen.

s
 Bon Iver – Michicant
The only perfection to be found in this world is in the sound of engines and songs.
Det finns så mycket jag vill ha. Men det finns också en fin skillnad mellan vad man vill ha och vad man behöver. Det man vill ha är det hjärtat slår lite extra för, det man behöver är det som gör att hjärtat slår.
Jag vill ha allt. Jag vill vara hopplöst förälskad i någon som är lika hopplöst förälskad i mig, dansa barfota på nattängar i Julis milda nätter, jag vill dra mitt kreditkort genom automater inne på fina affärer. Jag vill rädda hela världen från svält. Jag vill bygga en atombomb, åka till månen och släppa atombomben på jorden och se jorden flyga i småbitar från månen. Jag vill skriva långa inlägg i gamla, dammiga dagböcker och jag vill äta hemmagjord vaniljglass. Jag vill att min familj ska bli frisk och att någon ska sy ihop några trasiga lappar hos oss. Jag vill så mycket.
Men det finns bara en sak jag behöver.
Att flyga.

 

Ny klänning från H&M och ny väska från Accent.
Idag tog allt slut. Skolan, kramp i händerna, påsar under ögonen och omöjliga morgonar. Jag brukar faktiskt vara väldigt bra på att ladda mina batterier för att orka med en hel termin till, tack gud för det.
Natten spenderade jag hos Karro, hon har verkligen världens skönaste säng, det är helt otroligt! Den är 90cm bred och vi sov tre pers i den. Jag tycker att dubbelsäng och tre pers är trångt. Jag och Karro bredvid varandra och Emmie sov som en hund vid våra fötter. I Karros mini-rum rymdes vi sex personer! 
Igår kväll var hemsk. Mitt självförtroende var på sin vanliga nivå, ungefär jag hatar 90% av mig själv. Igår kväll gick ingenting. Det lilla jag var nöjd över inuti mig fick jag höra var odugligt. Att hela jag var oduglig, otacksam och kaxig. Ja, gud vet vad jag är.
Mina betyg rev jag, de ville jag inte riktigt veta av.
Jag orkade bara inte, men en vända till stan med Karro och Sanna gjorde mig susen! Hittade en ny fin klänning på H&M och den underbara väskan på accent, allt för 275:-

Från dagens shoot.

Men vad kan jag säga? Mina vänner är supermodeller. Känner att jag absolut inte passar in bland de människorna, haha! Men de är världens bästa vänner. Vet inte hur jag lyckades få bra vänner, som ser ut som supermodeller. Jag vet inte om jag är en bra vän - jag är inte riktigt vän med mig själv om man säger så. Däremot ser jag inte ut som en supermodell. Inte ens i närheten.

Nå, det blev en himla mysig dag med mycket skratt och mycket huttrande när solen gick bakom moln.

Nu återstår bara sista skoldagen, jag har varit hos sjukgymnasten och fått ett vitt papper med massa gubbar på som tydligen ska göra mig frisk, om jag härmar gubbarna på då.

Jag nästan smått önskade att det faktiskt var diskbråck, för har symtomen och då hade jag kunnat operera mig och bli av med skiten, men nej nu ska jag träna i hur många månader som helst innan jag blir frisk för jag är tydligen alldeles för överrörlig. Det trodde jag bannimej inte. . .

Och när hon testade mig insåg hon att jag hade väldigt överrörliga höfter och rygg, antagligen därför smärtan är som värst där.

Äntligen en look med mina nya brillor! Är alldeles förälskad i dem.

Nästa vecka kommer jag med fetaste överaskningen . . woop woop! Vem vet vad det kan vara? Det kommer i varje fall bli himla fint under midsommarkransen! Trots att jag inte brukar fira midsommar kan ju inte flickan Krantz själv inte göra sig en midsommarkrans? Dessutom är de så himla fina!

Idag har annars varit en väldigt dryg dag. Klockan ville bara inte röra på sig, men sedan blev det besök hos tandkläkaren och jag har världens trevligaste tandläkare och fick flourlack med smak av bubblegum, så henne tackar vi för dagen blev genast mycket bättre när min mun smakade bubbelgum i några timmar.

Nu har dock smaken börjat försvinna så ska gå ner och steka lite lax och se hur bra det kan bli ;)

Det är så mycket roligare att redigera gamla porträtt än att redigera nya bilder. Jag minns att det var kallt, och jag älskade varenda vindpust för att den fick mitt hår att fladdra sådär fint. Och jag minns att det var den dagen jag var sen till Franskan och min lärare började säga att det alltid var jag som var sist, och det stämde inte på långa vägar så utan att få ett utbrott bad jag försiktigt om ursäkt och gick ut. Då sade hon till min klassföreståndare att jag hade fått ett utbrott. Då ringde hon till mamma och sa att jag betedde mig dåligt i skolan, och hade utbrott och grät utan anledning och att mina betyg gick nedåt, och mamma var så himla arg.

Jag var så ledsen den dagen. För jag kunde inte hjälpa att jag grät en gång. Jag är sådan. Jag bara börjar gråta utan att riktigt veta varför och utan att riktigt kunda hejda mig. Det är himla pinsamt, men vad fan ska jag göra åt saken? Och det var inget utbrott. Jag var lugn. Lugn. Och mina betyg i år har höjt sig, som in i norden ska ni veta.

Jag gjorde det. Jag lyckades. Trots att vintern har varit en av de värsta vintrarna i mitt liv med dåliga nyheter, många tårar, många nätter utan sömn, mycket tankar om hur bra det vore att dö, mycket bantande, mycket hetsätande, mycket skratt, mycket dumheter -

så lyckades jag.

Medan min familj sitter framför tv:n och låtsas heja på Sverige i fotboll dränker jag mig i toner, noter och ord och gud vet vad musik innehåller.

Denna låten tyckte jag var så fruktansvärt fin. Jag får verkligen ursäkta om detta är en av de låtarna som har spelats på radio mega mycket och jag kommer här 1 år senare och har hittat en ny låt - men jag lyssnar verkligen inte på radio. Radio är för töntar. Människor som inte har en egen musiksmak är nulen som lyssnar på radio.

Jag bryr mig inte om när man lyssnar på musiken. Bara man hör den, någongång. 
Så trött på att folk behandlar musik som något jävla mode. Låtar som blir trender, fast än att de suger. Men människor bara lyssnar på dem och säger sedan att "Jag älskar musik".

Man kan liksom inte lyssna på datorblipp och säga att man älskar musik. There is a fine line between music and robusic.

Man älskar musik om man lyssnar på det. Att lyssna på house/dubstep/etc. är inte att älska musik. Det är bara inte. . . musik.

Någonting ingen av er kan ha missat är att jag vill flyga och inget annat.

Det gör mig så rädd att det verkligen inte finns någon annat, inte nog med att idag är den dagen. Den dagen när man sitter i sin hopplöshet och tänker "Det går inte. Du kommer inte bli någon pilot. Du kommer bli en landkrabba, och du kommer torka ut. Och dö"

Det är inte döden som skrämmer mig. Jag vet att den kommer hända mig. Den kommer hända oss alla.

Det är bara det . . . att inte klara av det man i hela sitt liv strävat efter. Det man drömt om varje dag.

Jag skulle inte kunna.

Jag undrar egentligen. Jag har ju inte en miljon läsare, men nu är ni faktiskt femtio följare. Ni måste också ha drömmar. Vad är era drömmar? Vilka är ni egentligen? Era bloggar? Var kommer ni ifrån? Vad gör ni? 
Vad ska ni bli? Vad vill ni göra?
Bara berätta. Berätta allt jag inte redan vet.

Jag önskar att jag kunde stå såhär just nu . . haha!
Min rygg. . . åh. Mina problem med ländryggen har kommit tillbaka. Var med om en skidolycka vintern 2011. Körde störtlopp, i en röd, uppkörd backe. (antagligen det mest idiotiska man kan göra).

Skidan skar sig mitt i en brant, där det gick undan åt helvete och sedan gick det åt helvete.

Minns bara att jag vaknade och skidbacken var tom, tills jag kollade ovanför branten och det stor en hel skara med folk, och någon som hämtade min ena skida och mina stavar, haha och att det gjorde väldigt, väldigt, väldigt ont i ländryggen.

Jag blev hemma dagen efter och fick otroligt med skit för det för de hade lagt så mycket pengar på resan, bara för att jag skulle sitta i stugan. Ja, jag vaknade med ett tekniskt sett förlamad ryggrad, från nacke till svanskota.

Instagram genom veckan. Prata med KarrolinnaBallorinna hela kvällen på skype, tills mina ögonlock inte orkade mer. Sedan avslutade vi torsdagen med en kvällsbön till guden som uppfan plattången. På fredag for man till storstaden med världens bästa vänner. Första gången alla är samlade i stan sen i Februari när vi firade min födelsedag. Det blev kika runt, middag på Blue Thai (som vanligt) och sen fick jag fatt i brillorna jag suktat efter en hel evighet.

Annars har det varit väldigt mycket planerande. Och mycket drömmande.

Vet ni hur lycklig jag är? Hur bra jag mår? Hur mycket jag ler inombords, hela tiden? Jag är lite euforisk och har varit flera dagar i streck vilket liksom aldrig riktigt händer mig. Jag känner mig så otroligt jävla fri.

Fredag slutar skolan och på lördag ska vi samlas alla flickor och ha tjejmys och inviga sommarlovet. Veckan efter det trallar jag och Karolina iväg till Ungern tillsammans. Hur mys som helst! Och när jag kommer hem ska jag leka på flygfältet och uppe i luften! Hur bra?

Mina nya solbrillor från Monki. Gick på etthundra riksdaler och för ett par solbrillor var det mer än himla dyrt men de är så fruktansvärt fina så jag kunde absolut inte låta bli. Det är den där silvriga kanten som blänker så hemskt i solskenet som jag föll alldeles pladask för. Jag menar. Ärligt,

Ja nu är sommaren här, bjuder på nitton grader, vind och moln! Svensk sommar på hög nivå! Jävligt tur att jag ska till Karro ikväll och boka flygbiljetter till värmen! Nu är det dessutom bara tjugio dagar kvar!! Ska bli så fruktansvärt roligt att se Ungern. Kommer vara hos hennes pappa i Szolnok men vi kommer självklart besöka Budapest där jag tänker lägga klorna på Zara-skor om plånboken tilllåter vilket jag verkligen hoppas att den gör! Annars blir det väl samma gamla vanliga - bara köpa massa krimskrams. Haha! Det är verkligen det enda jag köper, konstiga saker, souvenirer, smycken . . . sånt är så himla roligt ^_^! Men ska även spara pengar så jag kan nöja mig resten av sommaren här hemma :)

Jag vill så härna ha en Michael Kors, "Pilot" och massa smycken med flygplan, och en supertransparent neonfärgad skjorta. Och en nitad bustier . . hur snyggt är det inte egentligen? Håller på att sy en bustier på syslöjden som jag ska försöka bli klar med imorgon, om jag blir det ska ni få se den ♥ Fint, sött och blommigt tyg som jag kommer matcha med ett par vita shorts och en öppen, lång transparent skjorta. ♥

Alla säger att de minns förr som igår, att tiden hopplöst flyger bort som de svenska sommrarna men honestly - det finns nog ingenting på denna jorden som är så saktfärdigt som tiden. Vet du vad Emmie? Tiden är tillochmed segare än mig ;)!

Är det någonting jag vill kunna snabbspola så är det tiden. Folk säger alltid att de hade så bråttom med att växa upp och de hade velat stanna här längre. I stadiet när man bara är barn och för liten om man vill göra någonting som att åka bort, göra roliga saker och när man är vuxen när det kommer till hushåll och skola. Ja, man är fortfarande ett barn men förväntas att bete sig som en vuxen. Jag vet inte vad jag är, jag är så förvirrad att jag knappt vet om jag är kille eller tjej längre. Allt jag vet är att jag vill att tiden ska gå snabbare, så att jag kan bli vuxen, och flyga.

Jag vill hitta den perfekta lägenheten, komma in på Scandinavian Avation Academy och bo ett år i San Diego och flyga över Los Angeles om nätterna, ta bilder i ökenlandskap, bli en truly boho-chica och i April gå på Coachella

Jag vill bara börja leva, för någonstans där börjar livet.

När man blir fri.

Jag tänker börja skriva på Svenska. Punktans slutans. Egentligen är inte Engelska sådär svårt, det kommer lika naturligt som Svenska, hur vet jag inte. Men nu är jag bara trött på det, jag saknar att skriva på svenska helt enkelt. Aldrig tyckt att svenska är särsklit vackert egentligen, gentemot Engelska som är bland de vackraste språken som finns (enligt mig). Men nej, jag sakna prata Sverige. Så är det bara ;)