Even the happiest of moment can be monochrome.


Från dagens shoot.
Men vad kan jag säga? Mina vänner är supermodeller. Känner att jag absolut inte passar in bland de människorna, haha! Men de är världens bästa vänner. Vet inte hur jag lyckades få bra vänner, som ser ut som supermodeller. Jag vet inte om jag är en bra vän - jag är inte riktigt vän med mig själv om man säger så. Däremot ser jag inte ut som en supermodell. Inte ens i närheten.
Nå, det blev en himla mysig dag med mycket skratt och mycket huttrande när solen gick bakom moln.
Nu återstår bara sista skoldagen, jag har varit hos sjukgymnasten och fått ett vitt papper med massa gubbar på som tydligen ska göra mig frisk, om jag härmar gubbarna på då.
Jag nästan smått önskade att det faktiskt var diskbråck, för har symtomen och då hade jag kunnat operera mig och bli av med skiten, men nej nu ska jag träna i hur många månader som helst innan jag blir frisk för jag är tydligen alldeles för överrörlig. Det trodde jag bannimej inte. . .
Och när hon testade mig insåg hon att jag hade väldigt överrörliga höfter och rygg, antagligen därför smärtan är som värst där.
Men vad fan, jag kommer bli frisk!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0