Det är så mycket roligare att redigera gamla porträtt än att redigera nya bilder. Jag minns att det var kallt, och jag älskade varenda vindpust för att den fick mitt hår att fladdra sådär fint. Och jag minns att det var den dagen jag var sen till Franskan och min lärare började säga att det alltid var jag som var sist, och det stämde inte på långa vägar så utan att få ett utbrott bad jag försiktigt om ursäkt och gick ut. Då sade hon till min klassföreståndare att jag hade fått ett utbrott. Då ringde hon till mamma och sa att jag betedde mig dåligt i skolan, och hade utbrott och grät utan anledning och att mina betyg gick nedåt, och mamma var så himla arg.

Jag var så ledsen den dagen. För jag kunde inte hjälpa att jag grät en gång. Jag är sådan. Jag bara börjar gråta utan att riktigt veta varför och utan att riktigt kunda hejda mig. Det är himla pinsamt, men vad fan ska jag göra åt saken? Och det var inget utbrott. Jag var lugn. Lugn. Och mina betyg i år har höjt sig, som in i norden ska ni veta.

Jag gjorde det. Jag lyckades. Trots att vintern har varit en av de värsta vintrarna i mitt liv med dåliga nyheter, många tårar, många nätter utan sömn, mycket tankar om hur bra det vore att dö, mycket bantande, mycket hetsätande, mycket skratt, mycket dumheter -

så lyckades jag.