Därför att alla förtuom han sa att jag var vacker, och hans röst var den enda som spelade någon roll när ensamheten låg som en kylig dimma i min benmärg. Därför är hela jag så trasig. Därför har jag tappat ena min tånagel, och därför har jag nerbitna naglar och just därför är mitt ansikte prickigt och benen orakade. För det spelade ingen roll när han ändå inte skulle säga att jag var vacker.

Därför är jag ohel på något sätt, för att jag inte har hennes långa blonda hår som han föredrar framför mitt röda krulliga. För att alla inte älskar mig som de älskar henne. 

Fast jag är jag.