THEFASHIONTIST ♒ -

The engine is the heart of a plane but the pilot is it's soul.

Era kommentarer gör mig sådär småeuforisk om kvällarna, det är så kul att människor där ute utan någotsomhelst flygintresse ändå tycker det är kul att följa mina babysteg mot min dröm, så jag tänkte skriva lite om den. Min dröm, mitt liv ungefär om man får lov att vara snäppet melodramatisk.

Jag har varit en riktig barbiegirl, så jag var ingen unik pojkflicka som valde motorolja framför blonda spinkinsar, men just flygplan. Därnågonstans fastnade jag. Jag var väldigt flygrädd som liten, så var jag väldigt rebellisk mot mig själv, den perfekta kombinationen för en blivande pilot. Vilket bättre sätt att överkomma sin flygrädsla än att bli pilot? Jag hade bestämt mig, jag gillade flygplan, älskade att flyga, älskade adrenalinet av rädslan. Pilot. Pilot skar'e va!

Åren gick, jag räknade ner. . . ja!! Nu är det bara 10år kvar tills jag har gått ut gymnasiet och kan börja på min pilotutbildning, score!

Att jag hamnade i skolbänkarna på Halmstad flygklubb var bara slumpen, jag bara råkade hamna där. . . men var det kanske ödet? Hade jag inte följt med pappa till Willys den dagen för att handla hade jag inte suttit här sönderstressad och skrivit detta innan jag springer iväg på en teorilektion och jag hade inte varit denhär överglada Fatiman jag är nu när jag får göra det jag älskar mest.

Att flyga är. . .perfektion ut i fingertopparna. Jag kan inte riktigt beskriva känslan för att förstå den, jag tror bara man kan förstå den om man har haft en fågel i sina händer och älskat varenda andetag man tagit i det trånga lilla planet. Man har en hel värld under sig, ett helt jordklot. Människor som kollar upp och ser flygplanets kropp från undersidan och suckar avundat och längtar efter frihet.

Jag, jag längtar inte efter frihet.

Jag är fri.

2012-10-11 @ 16:53:37

svar:Du vet, (som du läst på min blogg) om pojken som stal mitt hjärta och aldrig lämnade tillbaka det? Hans första kärlek var otrogen mot honom (och första kärlekar är ju nästan dom viktigaste) så han slutade helt enkelt att tro på kärleken. Han tror inte att man kan vara kär i någon, bara litelite i början. Så, även fast han sa det till mig gång på gång, att han aldrig kommer vara pojkvänsmaterial så föll jag för honom. Hårt. Han är min första kärlek och han kommer nog alltid att finnas i mitt hjärta. Den pojken är två år äldre än mig och trots att vi också var på tok för lika och han dumpade mig två gånger så kan jag inte sluta vara kär. Jag har provat allt verkligen. Jag har pratat med honom, jag har inte pratat med honom, jag har varit arg på honom, jag har varit ledsen på honom, jag har varit glad på honom, jag har varit förstående mot honom, jag har knuffat på honom, jag har sovit med honom. Allt, men ingenting hjälper. Och även fast han har haft två nya tjejer sedan han dumpade mig för lite mer än 1 år sedan så sa han att han nog hade känslor för mig och det gjorde ju inte hela saken bättre. Just nu försöker jag lära mig att INTE prata med honom när jag känner mig nere. Jag ska klara mig själv helt enkelt. Oj, det skulle nog bli en hel bok om jag skulle berätta om hur allt är med honom och mig egentligen.
Prata med honom igen. Båda har känslor för varann och då betyder det ju att ni ska känna tillsammans. Red ut det, så kommer du må mycket bättre än att behöva gå omkring och fundera.
Det jag vill ha sagt är att jag tror att även fast vi bara är tonåringar fulla med hormoner så kan vi också vara kära och älska någon. Och även fast man känner något man inte vill känna så ska man låta sig känna det. För att ingenting blir någonsin bra om man försöker att undvika att känna.

Blir så himla glad när jag ser dessa bilder!
Kan bara tänka mig hur lycklig du var!:))