Det var verkligen inte igår jag slängde in en outfit men det kändes som tiden hade kommit nu.. så trots att mina bihålor idag känts explosionsfärdiga och jag har haft en retigt jobbig rinnande satans näsa så blev det att ta mig i kragen. 
Allt jag ville göra när jag kom hem var att ta första bästa buss till flygklubben och sitta där och dränka mina skolböcker med min uppmärksamhet och hälla i mig fem koppar kaffe, men nej, inget kaffe, inget plugg, inget flygklubb. Jag har ju inte förändrat världen idag, den slutsatsen kan vi dra.

 

 

Och en dag i efterskott kommer det, igår blev jag sexton år gammal, sexton som i sologammal. 

Just sexton är en ganska speciell födelsedag för oss unga flygare, det är lite som gammla hederliga arton som är viktig för någon annan, men en speciell födesledag fick ett bra firande!

När jag kom in till skolan på morgonen stod alla mina vänner vid mitt skåp och sjöng för mig,och då tänkte jag bara "så himla jävla söta människor", när jag då tar nyckeln och öppnar mitt skåp ligger där cupcakes och en massa ballonger med söta elefanter på, jag menar hur omtänksamma och söta vänner får man ha egentligen? Blev så himla, himla, himla glad och det blev en bra skolfödelsedag trots att jag fick stressa mig genom en novell i nationella provet. 
Efter provet var det bara att ta sitt pick och pack till flygklubben, Ett litet brutet molntäcke på himlen men annars soligt och fint och äntlingen lyckades jag få till lite landingar. Det känns som saker börja komma allt mer och mer med flygningen nu och det känns så skönt så att jag kan inte beskriva det, men att få fira en födelsedag i himlen är väl det en pilot kan önska sig? 
I present fick jag en GOPRO KAMERA! (en äventyrskamera som tål det mesta) och den kan ni må tro ska få följa med på min första soloflygning, ååh vad jag längtar! Och så fick jag världens snyggaste jeans och pengar, och lyckligflicka som jag är i skrivandes stund så är jag hur trött som helst och efter en lång vecka är det dags för sängen för imorgon bär det iväg till sälen! Woho!
Vet inte om jag kommer ha tillgång till internet där men om jag har det kommer jag försöka uppdatera er med något videoklipp och lite bilder ♥

Min syn på alltdetdär med kärlek har nog evigt varit ultranaiv, jag bryr mig liksom inte om söndagsmys i duntäcken eller sms varje morgon eller alltsåndär. Det där är allt som inte spelar någon roll.

Jag vill dansa på stränder, på pirer, dela på McDonalds största nuggetsmeny en sommarnatt när solen vilar i horisonten, jag vill springa barfota över daggiga ängar och flyga i orangea skyar. . . jag vill somna till favoritlåtar och kramas stressigt på stressiga flygplatser.

Jag tror att jag skulle bli superkär i någon om någon dansade med mig till Kings Of Leon – Revelry på en pir vid ett kyligt hav, och det skulle bli värt att tillochmed skriva ett verkligt dagboksinlägg om det. Jag skriver faktiskt bara riktig dagbok när någonting fenomenalt händer.

. Sexton har alltid varit en milstole i livet för mig, säg vilken pilot det inte är en milstolpe för. Sexton, om en vecka får jag enligt sveriges rikes lag sitta ensam i ett flygplan och flyga. Flyga ensam. Flyga solo! Tanken har så länge fått mitt hjärta att klappa och mina nerver att darra men idag fick jag en alldeles egen landing, en landning där det var total tystnad. . . bara ljudet av propellern och i några minuter kunde jag ta i verkligheten, som någonting konkret. Under dessa fem minuter gick någonting så avlägset och abstrakt till någonting jag kunde ta på, hålla i, nudda med mina fingertoppar. Jag kan inte sätta något ord på känslorna jag känner. . . 

jag menar. . . snart får jag flyga solo. Låt det tala för sig själv ♥

Mörkret är bara brist på ljus och kyla är bara brist på värme.

Men det kommer en dag då skavande tonårshjärtan och mörka rum med neddragna persinner förvandlas till eufori och ljusa skyar. Alla spår av ångest och sorg försvinner i propellervinden när jag övervinner gravitationen och siktar mot ett oändligt blå, varenda millimeterframsteg är ett sjumilakliv mot mitt framtida liv.

Varenda litet fragment av mina tusen drömmar faller på plats och bildar kartan som leder till visionen, livet på trettiofemtusen fot över marken i det eviga solskenet. 

 

Har ni lagt handen över hjärtat och känt det slå bakom bröstkorgen? Har ni känt hur det går upp och ned, bildar ett berg och bildar en dal? Det är beviset på att du är vid liv, topparna och dalarna, det är så hela ditt liv kommer vara uppbyggt från dag ett, tills den dagen allting stannar och upphör, den dagen är din tid slut, den dagen kommer drömmarna du aldrig uppfyllde lämnas övergivna i det universum tiden flyger till. 

Någongång läste jag "Time flies and you're the pilot". Jag har lagt ögonen på många vackra texter under mina 5837 dagar på vår blågröna planet, men detdär kan va varit bland det bästa, någonsin.

Ge upp ursäkterna, gräv ned dem med sorgen, tänd en lampa och leta efter ljus, för även en hopplös själ kan flyga, det blir inte alltid rätt. Men en dag kommer du nå destination your dream.