Ingen.
Jag har gjort en pakt med min bästa vän hedern, svurit som blodsbröder att vi aldrig ska låta tidernas mest destruktiva monster, honom, komma emellan oss. Ingen skulle bryta vårt löfte, ingen kunde bryta vår pakt.
Han var ingen.
Han var allt, allt, allt, och han fick bli ingen. Den ingen som skulle vända min värld uppochned.
It's bad weather today.
Jag har haft min första helg med sovmorgon på tre veckor, och jag har gjort ingenting och allt jag vill. Tagit trettiofem djupa andetag på sträck, gett matteboken äcklade blickar och låtit den ligga stängd.
Förra helgen spenderade jag i Nyköping tillsammans med Youngpilot's styrelsen. Hade verkligen en hur trevlig helg som helst med för lite sömn och för mycket doft av flygfotogen, det resulterade i en måndag hemma för att försöka stå ut med en dag i skolan efter den helgen fungerade inte alls, det blev sömn, sömn, sömn hela middagen tills verkligheten började på riktigt igen, en kväll på klubben. Hela veckan blev kvällar på klubben tillsammans med tabeller och den "lilla" kalkylatorn, allt i hopp om att jag skulle klara mitt prestandaprov.
Allting kändes så himla himla bra.
Vet ni?
Jag fick ett poäng från godkänt.
You only miss the sun when it starts to snow.
Min femton, snart sexton år gamla benmärg är trött på den råa kylan som tränger sig igenom tre tröjor och gåshud.
Min snart sexton år gamla själ har blivit så trött på att vara vintercynisk och sarkastisk och leva i någon mörk dimma av tusenfemtiofem måsten, krav från allt och alla och den konstanta smaken av kaffe mot min tunga.
Jag bara längtar efter ischai, promenader bland arméer av knott och barbent. Jag saknar att sitta i den blommande parken och flina åt det underbara livet jag lever och jag saknar att vara förälskad i kjolar och tunna tröjor.
What do dreams know of boundaries?
Det handlar om att hitta någonting som tar en högt över marken även om man är på botten. Någonting som gör att hela själen brinner av lycka.
Det fanns dagar i mitt liv då allt kändes hopplöst, så känner jag fortfarande ibland. Jag svävar inte på moln konstant . . . men varje gång jag påminner mig själv om känslan av att sitta i en fågel och sväva 3000 fot över den låga vintersolen minns jag att jag inte behöver känna mig så låg när jag är högre än solen, högre än bergen och högre upp än människorna som en gång sårade mig.
Jag har drömt om detta så länge, att riva människors bild av mig. De trodde att jag inte skulle klara det, de sa att jag hinner ändra mig, jag kommer hitta nya intressanta saker. Det sa dem hela livet, jag kände att jag behövde någon som verkligen, verkligen trodde på mig. Den människan fick bli mig.
Nu svävar jag tretusen fot över marken och jag är bara en diamant i den orangea skyn och de på marken som en gång hånade min dröm är osynliga korn mot en sliten asfalt i en sliten stad.
Nu svävar jag tretusen fot över marken och jag är bara en diamant i den orangea skyn och de på marken som en gång hånade min dröm är osynliga korn mot en sliten asfalt i en sliten stad.
Ta med mig långt bort, till någon solig ö i Indiska oceanen, till palmer, myggnät och kyssar i solnedgången.
Jag köpte en ny hatt i världens bästa färg, Burgundy. Fastän att jag är lite av en vintermänniska får den mig att längta till drömresor. Min ultimata drömresa är nog st. Marten, tillsammans med någon som vill ligga och bli jetblastad på stranden och planespotta från en badmadrass.
Run through this city like kings and queens.
Jag har fått tummen ur och gått från chips till träningsnarkoman. För bara några månader sen var jag den lataste människan på vår jord ungefär, jag motionerade så gott som aldrig och klarade inte alls av att springa en kilometer. Den sista dagen på året 2012 spenderade jag på gymmet, sprang 4km. Igår var jag ute igen, en morgonrunda på ytterligare 3-4km, när jag kommer hem lägger jag mig och jobbar med magen efter att benen fått prestera, sen äter jag lunch bestående av sallad och nötter.
Det tog mig bara några dagar innan jag började märka enormt resultat på flera olika plan. Jag blev piggare, gladare, mådde bättre över mig själv, fick en finare kropp och sov bättre. Där bestämde jag mig för att skippa sockret, skippa godiset, det överflödiga fettet och den "goda" livsstilen.
Många äter godis för tröst, tro mig, när man börjat träna mår man så bra att man inte behöver någon tröst! Mitt sötsug har verkligen försvunnit på bara någon månad. Jag var tidigare sockerberoende, fick jag inte godis blev jag sömnig, rastlös och fick huvudverk, de känslorna är bortblåsta!
Det tog mig bara några dagar innan jag började märka enormt resultat på flera olika plan. Jag blev piggare, gladare, mådde bättre över mig själv, fick en finare kropp och sov bättre. Där bestämde jag mig för att skippa sockret, skippa godiset, det överflödiga fettet och den "goda" livsstilen.
Många äter godis för tröst, tro mig, när man börjat träna mår man så bra att man inte behöver någon tröst! Mitt sötsug har verkligen försvunnit på bara någon månad. Jag var tidigare sockerberoende, fick jag inte godis blev jag sömnig, rastlös och fick huvudverk, de känslorna är bortblåsta!
& vet ni, bäst av allt? 30 minuter tre gånger i veckan räcker. 30 minuter är 2% av din dag, så det finns inte en enda ursäkt!
Frisyr för kort hår - På två minuter!
Här alla korthåriga. Här har ni räddningen för tunt och kort hår, såhär får ni det att se fylligt ut i en toffs. Så enkelt så det är nästan retsamt, och tar bara två minuter! Extra fem minuter att sova altså, en julklapp från mig till dig!