Ett gott och magsjukt nytt år!


Ibland blir inte allting riktigt som man tänkt sig.. Jag hade köpt en glittrig klänning och förberett fetaste playlisten och bjudit 20 pers och var redo för en natt med klackarna i taket..Men det började med att min pojkvän och hans mamma mått illa ett tag, sen blev stackars Jonathan supersjuk ur tunn luft och kräktes var femte minut i 6 timmar sådär lagom natten innan nyår.. 
Sen såklart, samma sekund som gästerna kom till mitt och Jonathans party så låg jag på toaringen.
Kvällen slutade med pyjamas, många "Stackars dig" och fyverkishow från jonathans tak! Och nu är klockan snart halv 6 på morgonen och festen fortsätter med politiska diskussioner medan jag precis vaknat för dagen och tänker måla som lite tidsfördriv.. 

God jul!



God jul gott folk!
Jag spenderar min jul på klassiskt vis - med syster och hennes familj och min far ute på landet på en gård! 
Förra året vid denna tiden satt jag dock i ett 30 gradigt Mombasa och grovchillade med släkten, nog för att jag var magsjuk men det hindrade mig inte från att åka iväg till ett semesterparadis och åka båt ute i indiska oceanen! Fast båda jularna är lika bra.... En klassisk jul eller en varm jul! 

Hittills har jag fått en iPhone 6 i julklapp! Woho! Det som var högst upp på önskelistan! Och hoppas på en morgonrock också.. Får väl se vad min pojkvän kan trolla fram, haha!


En dröm som aldrig slutar jaga mig . . .

En dröm som aldrig slutat jaga mig är att en dag börja dansa balett. Någon lite sådär som ingen riktigt vet om om mig egentligen. Jag är barnet som alltid dansade när ingen kollade på och när jag var 12år och lekte emo fanns många klassiska melodier på min iPod blandat med punklåtar. Varje gång jag hör en pianomelodi vill hela jag bara dansa (Jag började skriva detta blogginlägget och stannade mitt i för att ta en liten dans i köket .. haha!) Jag kan bara inte sluta dansa, problemet är att jag inte kan dansa. SÅ! Jag ska börja ta lektioner i balett! Och försöka komma igång med att träna pilates förstås.. jag tränar ju gratis på mitt jobb medan kunder betalar flera tusen om året, så lite dumt att inte utnyttja det! 

Flygabstinens. . .

Det är möjligt att bli beroende av att flyga. På sistone har flygabstinensen varit helt enorm . . . det är
verkligen inte bara en längtan efter luft under vingarna - jag äter dåligt, sover dåligt och mår dåligt. 
Jag mådde under en väldigt lång period av mitt liv ganska dåligt, vissa dagar väldigt dåligt men sen kom dagen jag började flyga och ärren på mina armar började dag för dag suddas ut och leendet på mina läppar blev större och större. Att få komma upp i luften gav mig inte bara ett nytt perspektiv av jordytan utan även ett nytt perspektiv på livet, jag fick uppfylla en livslång dröm - en dröm så många tryckt ner och ansett vara omöjligt. Inte bara det - jag blev Sveriges yngtsa pilot också. Tack vare flyg har jag helt enkelt blivit en person jag tycker väldigt mycket om och så blev det lättare för mig att tycka om andra och för andra att tycka om mig - jag blev bokstavligen talat hög på livet. 
Men efter jag tog mitt certifikat fanns inte längre pengar till att flyga, så jag får inte lika ofta luft under vingarna . . det var 2 månader och 1.5 veckor sedan sist och jag saknar det så. Men jag jobbar på och försöker verkligen att spara ihop till en riktig långflygtur i sommar, ett äventyr som kommer kosta mig säkert runt 30-40 tusen kronor men ta mig runt större delen av Europa i ett pyttelitet flygplan tillsammans med en av mina finaste vänner!

Världens skämmigaste grej . . .

 
. . .Tamejfan att droppa in på ett solarium. Jag är uppenbarligen mulatt och för någon som mig känns det så tabu att bara komma in på ett solarium och liksom "Hej jag vet att du tycker att jag är brun men jag vill sola". Det känns som att vara superspinkig och gå till Gymgrossisten och köpa fettförbränningspiller eller köpa kondomer på Ica när man är 12. Helt ofattbart pinsamt . . . men solarium är ju så skönt och när jag blir blek syns alla mina ärr från acne! Solar jag blir ärren inte brunare utan bara min hy och den blir sådär perfekt gyllenbrun. Jag blir också blek och trist på vintern! Och för mig fungerar inte de hälsosammare alternativen som brun utan sol eller spraytan därför att allt är för ljust! Så idag när bidraget trillade in ska jag bannimej sola en halvtimme och köpa en bronzer. . . 
 

När mänskligheten sviker.

Alltså. Om 109 dagar fyller jag arton bast och jag ser fortfarande mina gosedjur som mina barn. Den vita björnen är det senaste tillskottet som jag fick tillsammans med Chanel Parfymen av Jonathans mamma och heter Snuttis därför att jag brukar kalla Jonathan för Snuttegullis (hejlöjligtförhållande) Jonathan tyckte att han skulle heta John eftersom det liknade Jonathan men jag tänkte "Vad är det för jäkla namn för en Nalle?" Så Snuttis fick det bli, nu är Snuttis och min livskompanjon Ida hur bra vänner som helst och vi tre sover så gott tillsammans i min 90 säng! 

Ja okej, "Vad är detta för brud" tänker ni säkert, men mänskligheten sviker så ibland och man måste liksom vända sig till någon. Eftersom jag inte har hjärtat att köpa ett djur - nallar. Punkt slut. haha! Jag skulle aldrig kunna köpa en liten vovve för jag tycker att ska man ha hund ska man ge sin hund all tid i hela universium, alltså vara pensionär eller arbetslös eller bo i en stor familj där någon har nära till jobbet och kan komma hem mitt på dagen och kolla till vovvsen. 
Jag har en granne som har världens vilding till hund, en hund i vargformat typ-ish. Kan inte ritkigt sätta fingret på vilken ras det är, men en sorts varghund. Varghundar är kända som riktiga arbetshäst(hundar)ar. De behöver MYCKET motion, enorma mängder, flera timmar om dagen för att de ska må riktigt bra. 
Den hunden har hon inlåst i en 24kvm stor lägenhet och den är mer ensam än med henne och jag har fanimej aldrig sett henne rasta den lös . . . alltid korta promenader i sele. Vill nästan anmäla henne för vanvård men vill inte heller lägga näsan i blöt hos allt och alla .. låter gärna bli sånt. Men stackars jävla hund? Och så pratar hon om hur mycket hon älskar sin vovve . . det märks tydligt på den att den är fruktansvärt understimulerad, den är mer vild än tam och ylar så himla mycket! Vad ska man ens göra? Tycker så himla synd om hunden!

Ätstörningar - så mycket mer än armar och ben.

Sånna som mig finns inget namn för, och inte mycket hjälp att få. I samhället pågår en konstant debatt om att jag ser omänsklig och sjuk ut och att dockor som ser ut som mig inte borde få existera och sprida så sjuka ideal och bara en hund vill ha någon som mig. Det är också okej att hela tiden påpeka min vikt och det är helt okej att säga att jag ser ut som jag ska gå av på mitten. Det är inte elakt, det är inte som att säga till någon att de är tjocka eller att stolen de sitter på kommer braka ihop av deras vikt, inte alls.
 
 
I skrivande stund sitter jag här med min kvällsdrink - Avokado, Mjölk, Proteinpulver, Ägg, Grädde, Rapsolja och Vaniljglass nermixat i en en enda Smoothie. Något jag dricker varje kväll för att jag någon dag ska slippa gå runt i flera lager kläder och våga bära löpartights istället för mjukisar på gymmet. Det gör dock ingen större nytta, hjälper mig mest att inte gå ner i vikt för någon mat får jag fortfarande inte i mig. 
 
Vi existerar, vi är så små att vi inte syns och våra ljusa röster smälter in i bruset av debatterna. Men vi existerar och vi försöker jobba med en metabolism som jobbar emot. Det finns mer än anorexi, det det finns vi som ser ett skelett i spegeln och pekar ut alla ställen där man skulle operera in implantat om man hade pengar. Lite på rumpan, lite på låret, lite i armarna. 
 
Jag är så trött på att vi hela tiden ska bli jämförda med "riktiga kvinnor" och man ska gilla bilder på facebook för att visa sitt statement att kruviga kvinnor är vackrare än smala - dessutom är våra pojkvänner hundar. 

Ja jag är spinkig, ja jag hatar mat, men jag försöker. Jag tvingar mig själv och jag försöker, "Komigen Fatima, en sked till" Och jag ger mig själv applåder de dagar jag lyckas äta fyra potatisar istället för en och jag älskar mig själv som mest när jag lyckas äta en hel kycklingfile själv. Ja. Jag är ätstörd, jag hatälskar mat och har i så många år försökt öka siffrorna på vågen. Men det finns ingen hjälp för sådanna som mig, för vi sprider sjuka ideal och tillhör inte en utsatt samhällsgrupp - Vi är de vackra, nyckelben som sticker ut likt horn och ben så nätta att de skulle kunna gå av när som helst. Vi är de alla hatar. Och det finns ingen jävla hjälp för sånna som oss. 
 

Vinterresmål.

Jonathans mamma har allt sått ett vilt växande frö! "Åk till Marocko på Sportlovet!" Sen har jag ju också fått lite dille på Marockans heminredning efter helgens besök hos hennes vän . . dessutom är det landet där Arganolja produceras (Mitt livs stora besatthet). Så jag är mer än sugen på att åka dit i vinter kan jag säga! 

Jag är inte riktigt typen som kommer sätta mig på ett plan till London för att shoppa på VS och Primark. Och det sista landet i världen jag vill besöka är nog Turkiet och skulle jag få för mig att åka till USA skulle NY och LA ligga långt ner på listan. Jag förstår inte bara grejen med hela "Jag vill komma iväg från Sverige" så åker man dit alla andra svenskar är. . . Och "Jag vill komma ifrån Sverige" Så bor man på ett All inclusive med svensktalande personal. Snacka om 0 reseupplevelse! Jag själv reser ju i poängen att komma bort från Sverige och allt som har med Sverige att göra (Visst älskar jag Sverige!) Men ska jag resa ska jag bannimej R-E-S-A. Det ska vara ny mat, nya människor, nya språk och nya dofter. 

Räddaren i nöden.

Kan ens dag bli sämre? Har försökt googla fram en lösning på alla mina livsproblem (typiskt mig, har förövrigt aldrig löst något). Ni vet när man vaknar och bara känner att "Näe. . jag orkar faktiskt inte detta". Så var det idag. försökte trösta mig själv med sorglig musik (Fungerar inte heller, blir bara på sämre humör). Jag kom hem från skolan och bara låg i min säng och grät i två timmar och kände mig helt melankolisk, som om att inget i hela världen skulle kunna göra mig på bättre humör. Så mår jag de flesta dagar, jag är inte ens olycklig på något sätt - bara aldrig glad. (Fast igår fick jag ett stipendier på 1000kr så då blev jag lite extra mindre sur!). 
  Lyckades få världens sug på mitt favorit té. Rooibos te med Jordgubbs/Grädd smak och kom till Lidl och insåg att de slutat sälja det, bara brast ut i gråt över denna helt onödiga grej och grät på bussen och var hur arg och ledsen som helst. När jag kom hem hittade jag denna längst bak i min tésamling (Har ugnefär 1000 sortes té trots att jag bara dricker en sort, lite som kläder det där med té) och vilken räddare i nöden! Det och lite peptalk med mig själv och min dag känns snäppet bättre!

Champange Kisses

Nytt och helt episkt från Jessie Ware! Detta året har kommit med så mycket ny bra musik att jag känner mig helt snurrig av lycka. . . finns inte mycket som gör mig så glad som ett nysläppt album där jag inte ogillar en enda låt! Jag har det typiska beteendet att jag lyssnar sönder på bra låtar så himla fort, då känns det så bra när man har 12-15 låtar att lyssna sönder. Just nu ekar Champagne Kisses med underbraa Jessie Ware. En tidigare favorit med Jessie är Wildest Moments. En låt jag ständigt lyssnade på när jag hade världens knepigaste crush på en vän för hundra år sedan, haha!

Min kärlekshistoria.

Vår kärlekshistoria känns som en filmrulle. En trist och mörk dag i Mars befann jag mig i huvudstaden för att skriva mitt sista prov på min pilotutbildning, aldrig hade min mage surrat och kittlat så. Tanken var så löjlig, att idag var dagen jag äntligen skulle dra ett streck över 1.5år med outhärdliga nätter av pulverkaffe och frustration. Alla förhoppningar bara växte och växte i mig - självklart blev jag inte godkänd. 10% bort. 2 svar för dålig. 
     På mindre bra humör skickade jag iväg ett sms till min vän och föreslog att vi tog en fika, Sasha min superbra pilotvän & shoulder-to-cry-on satt på sitt kontor och fick neka mitt förslag, men föreslog att jag träffade hans vänner Jonathan och Joseph. "Varför i helvete skulle jag vilja träffa hans vänner utan honom. . . det blir ju inte alls stelt" ungefär där gick mina tankebanor, men å andra sidan "Fast denna dagen är så dålig att den kan bara bli bättre, så tsha, varför inte" (Jag hade alltså aldrig träffat Jonathan eller Joseph). 
     Kalaset slutade med att Joseph aldrig dök upp och det blev bara jag och Jonathan - två främlingar som aldrig träffats. Det närmsta vi kom till att känna varandra var att veta varandras namn och i tre minuter hade jag samma repeterande tanke i mitt huvud "Men helvete vad stelt detta blir nu. . . Sasha vad har du gjort!". Men som sagt. Tre minuter. Det tog inte alltför lång tid för Jonathan att charma mig och över en kopp kaffe pratade vi om livet på världens mysigaste lilla café, gick vidare till hans spektakulära tak där man ser ut över hela stockholm och fortsatte diskussionen om vad vi ville göra med våra liv. 
Och här är jag, 8 månader senare med en prins som är vacker, intelligent, omtänksam, rolig, charmig, kramgo & mysig och helt jävla perfekt. Åh min Jonathan 

Happy days!

 
 
Prinsen blev arton. Det var en helt fantastisk och fullspäckad kväll . . . Jag och mina tjejkompisar satt hemma i hans soffa i mjukisbyxor - han var lite småbitter för att jag inte varit hemma på hela dagen när det var hans födelsedag. Han trodde att hans vänner skulle komma kl. 10 och dra med honom ut på krogen . . . men så glömde visst en kompis ID hemma så när de kommit en bit var det bara att vända tillbaka hem.
Hemma var jag, mina tjejkompisar och alla vänner han trodde han skulle träffa på krogen (men i själva verket hade gömt sig i trappuppgången!) och när pojkgänget kom hem för att ta rätt på ID:et för att senare dra vidare på krogen så stod vi i köket med 40 ballonger, konfetti, tårta med små tårtfyrverkeri och ett högt Ja-må-han-leva! Och efter det en helt fantastisk kväll! Trots att jag inte är 18 än slapp jag vara ledsen för hemma-festen var så kul att alla gick ut på klubben när det var läggdags för lilla jag. . hehe! (Ja, jag är officiellt den enda i min pojkväns umgänge som inte är 18 . . . tur att han inte är särskilt intresserad av att klubba på helgerna, haha!
 

Så lycklig i ett mörkt hål.

Hösten brukar vara den tiden på året då jag blommar. Jag är en klassisk introvert, inte anti-social på något sätt och inte sorgsen, men regn och ensamtid ger mig energi medan sociala situationer och människor suger livslusten ur mig om jag exponeras för det på tok för mycket. Men denna hösten började med att en nära vän till familjen dog och efter det har den bara eskalerat med dödsångest, ingen apptit överhvuudtaget, minimal mängd träning och enorma mängder sömn i takt med enorma mängder trötthet. Det enda som fyller mig med lite glädje och energi är helgerna som jag spenderar tillsammans med världens finaste pojke (don't argure). Att ligga hemma och kramas hela fredagkvällar är den mest oslagbara medicin mot all ensamhet och ångest veckan medför sig och att lämna honom klockan 5.30 på måndag morgon för att ta tåget hem i den mörka dimman är det absolut värsta jag vet.
Jag har börjat med ett försök att komma tillbaka lite, få i mig mat i form av buljon med 3 tärnade potatisar, några koppar té och lite frukt om dagarna och helt enkelt ingen träning alls och gör mitt bästa för att inte somna efter skolan utan tillägna nätterna till sömn. Det går sakta men säkert framåt och jag hoppas att jag snart står på två starka ben igen - så trött på att vara trött. Det är dessutom onsdag och bara två dagar kvar till jag får krama ihjäl Jonathan igen och har en fullspäckad helg framför mig!  

Mitt första jobb.

 
Jag har tappat räkningen för länge sedan på hur många jobb jag sökt. Flygning är ingen billig hobby vill jag lova, speciellt inte med aspirationen att ta det till en professionell nivå. 
Men nu, äntligen. Kommer hålla till på Stockholm Pilates Center på Odenplan och jobba med lite administrativ allt-i-allo. Jag och min svaga släng av OCD kommer trivas som fisken i vattnet med att pilla med internet och småärenden hit och dit! Och jävlarmig vad kul det känns att få vara en del av ett företag, det kommer vara all in som gäller för min del! Och som den gymrat jag är känns det ju helt fantastiskt att få jobba bland liksinnade träningsnördar! 

Varför ska man rösta på SD?

Varför ska man rösta SD? För att bevara svensk kultur och för pensionärers rättigheter! Eller?
Jag tycker att Sverige Demokraterna har fått det där med politik och demokrati helt om bakfoten. Jag ser inte varför vi ska rösta in ett högerextremistiskt parti i riksdagen i ett såpass utvecklat land som Sverige, jag skulle säga att Sverige har den högsta standarden på flyktingmottagnig i världen och det är någonting jag som svensk är mycket stolt över. 
För mig är syftet med demokrati att alla människor ska få säga sin röst och ha samma rättigheter och det är viktigt att rösta på ett parti med demokratiska värderingar. 

De vill t.ex. ta bort s.k instegsjobb som innebär att staten betalar 80% av en invandrares lön. Du kanske tycker att det låter orättvist? Men jag tycker att det är ett extremt bra initiativ av Svenska politiker att utföra. Instegsjobb gör man i samband med SFI-utbildning och är en form av betald praktik för att man ska lära sig svenska och få in en fot i arbetsmarknaden samtidigt som man i skolan får den utbildning som krävs i Sverige. Det leder till att invandrare blir självförsörjande mycket tidigare och har man inkomst har man inte rätt till stora bidrag. Antingen är det inkomst eller bidrag. Välj själva! Instegsjobb ger mer till svensk ekonomi än det tar i slutet av dagen och ger en likvärdig chans till invandrare att etablera sig på arbetsmarknaden. Hur demokratiskt är det om en invandrare ska behöva leva på bidrag och inte ens får chans till arbete? Utan instegsjobb skulle ingen anställa en invandrare som inte behärskar det svenska språket helt! 
 
Det står även i deras partiprogram att de står emot ett mångkulturellt Sverige. Detta tycker jag är en väldigt skev punkt att skriva i ett partiprogram i ett mångkulturellt land, för att få sin vilja igenom ska man alltså svennifiera alla? Inte låta invandrare ha sin kultur? Vilken total katastrof! Detta är som sagt en demokrati där människor själva väljer hur de ska vara sålänge ingen kommer till skada eller diskrimineras. Det är viktigt att man lär invandrare Svenska VÄRDERINGAR och att de lär sig svensk kultur och historia, men att förbjuda dem att utöva och sprida deras kultur? Det är skrämmande för ett parti i Sverige 2014. 
 
För att inte tala om HBTQ-frågar där jag tycker att Sverige kommer allt längre och längre, nu tycker 10% av Sveriges röstberättigade befolkning att homosexuella par inte ska ha rätt att adoptera. Jimmies anledning till det är för att han påstår att barnen skulle utsättas för diskriminering. Jag utsattes för mycket diskriminering när jag var yngre pga. min hudfärg. . ska man då förbjuda svarta att föda barn också? En norma miljö för ett barn är en kärleksfull miljö där den får den omtanke en mamma och pappa kan ge. Sen vad mamma eller pappa har mellan benen borde väl inte vara för dig att lägga dig i? 

Att rösta för SD är att rösta tillbaka i tiden. Rösta istället på ett parti som har demokratiska värderingar och vill detsamma för Sveriges invånare, inte bara Sveriges medborgare. 

Tack. Kärlek & Respekt. 

Min favoritårstid

Bilder från WeHeartIt. 
Gud vad härligt med höst! Verkligen min favoritårstid, tjocka halsdukar, varma tekoppar och dagboksskrivande. 

Det är också ganska exakt ett år sedan jag flyttade hemifrån, det absolut bästa beslut jag någonsin tagit. Jag älskar min familj, men att komma ifrån min gamla by och träffa nya människor och uppleva en ny stad och få växa upp har varit en ovärdelig upplevelse. Jag har träffat världens härligaste människor och trots att jag inte spenderat så mycket tid i luften har jag fått min fair share of flight! Bäst av allt har jag träffat min pojkvän . . en av de finaste människorna i världen ♥ Jag har t.o.m efter allt jobbsökande fått ett erbjudande som jag i princip redan sagt ja till, ska dit i helgen några timmar och kolla hur arbetet går till och orientera mig lite, så himla spännande! Mitt första betalda jobb, och som receptionist! Har jobbat ideellt som receptionist på ett flygmuseum och tycker att det är så himla  kul att stå och ta emot kunder, haha! Är så motiverad till livet och verkligen redo att jobba, jobba, joobbbaa!

Om ni bara visste hur fast jag är i mitt eget skal..

Träningspass, i grupp. Ordet grupp är välbekantat med ångest, jag klarade verkligen inte av det - inte idag. 
   Jag försöker ta detta som ett bra tecken på att jag lever för i livet ska allt vara lite upp och lite ned. Just nu är allt lite åt fel håll, neråt. Jag köpte ett gymkort med pass till på friskis och bestämde mig för att börja träna pass. Träna. I stora grupper. Jag kan inte tänka mig något värre i denna världen! Jag fegade helt ur och bestämde mig för att stanna hemma från passet och besöka gymmet för ett bröstpass senare ikväll när folkmassorna minskat. . . 
Men på Onsdag, då jävlar. 
 

Your body is a temple and you're the queen.

Vissa dagar på gymmet blir bara så jävliga, körde på ett armpass idag och var helt överexalterad och taggad till tusen. Det kändes som att det skulle bli ett fruktansvärt bra pass och armar är trots allt min favorit (Brukar kunna köra pass på 90min utan att tröttna det minsta). 
När jag satte igång tog jag favoriten först! Dumbbell press - brukar köra 3-4 set med 8kg och 8-10 reps typish. Efter två repetitioner vad jag helt färdig, fick dra ner till 4kg och inte ens då orkade jag alla mina sets. 
Försökte köra på men fick halvera mina vikter och träningstiden för att orka med. 
Jag var väldigt besviken på mig själv när jag lämnade gymmet men ängeln på min axel tog ett rejält snack med den där självkritiska, svinjobbiga sidan av mig själv.
 
Jag har kommit så fruktansvärt långt och insett att det inte längre handlar om att tillfredställa en spegel. Det är min kropp jag ska tillfredsställa. För att kunna tillfredsställa sin kropp gäller det att verkligen lyssna på den och inte pusha dig själv över gränsen. 
   Det finns två gränser i träning, en psykisk och en fysisk gräns. Den psykiska gränsen är den vi måste arbeta med att passera, varje gång pusha oss utanför vår mentala komfortzon - men det är en fin balans. Man får inte överskriva sin fysiska gräns för meningen med träningen är att bygga upp oss och överträder man kroppens gräns bryter man bara ned den. Håller man sig däremot under sin psykiska komfortzon kan man inte räkna med att träningen ger något resultat, man kanske förlorar något kilo och blir snäppet slimmare - men det kommer inte vara en förändring för ditt psyke. Du kanske kommer se lite annorlunda ut, men du kommer inte känna dig annorlunda. 
    Hemligheten bakom ett starkt självförtroende och både mentala och fysiska framsteg är att varje träningspass träna förbi din psykiska begränsning och avsluta passet när du nått den fysiska. 
 
Din kropp är ett tempel, och du min vän är drottningen. Ta hand om dig själv!

Fatima Krantz 2.0

Fatima Krantz 2.0. 
Två år äldre med tio nyanser ljusare hår, lite längre, lite större. Lite bättre? 
I bloggen kommer jag denna gången bjuda på lite av mina senare intressen, dvs. mat, mat, och mat. Framförallt mat för sådanna som mig - lite pengar, stor mage och besatt av muskler. Kan det bli bättre? 
Håll utkik, kommer ett wonderful pulled chicken recept redan ikväll!
 

Thefashiontist tillbaka!

Thefashiontist tillbaka, jag trodde då aldrig jag skulle skriva de orden. 
Mycket hinner hända på 1.5år och jag är inte till hälften samma person då som nu. Jag var en halvt miserabel dagdrömmare som hade en grej för starka kläder, det gick till att bli en väldigt lycklig daggörare som gärna klär sig i grå toner. 
Världens finaste pojkvän, Sveriges yngsta pilot, egen lägenhet och ett himla pluggeri. 
Livet blev så mycket bättre än jag hade tänkt mig och nu är jag tillbaka för att dela med mig av mitt fina liv!

Tidigare inlägg