Jan Björklund i Agenda.

Jag förstår inte vad denna människa gör som utbildningsminister.
Jag satt till Agenda och slog mig själv i ansiktet och svor högt för att övertala hela mig själv att han på riktigt är vår utbildningsminister. Egentligen orkar jag inte lägga mig i politik, för att ungdomar och politik inte går ihop, vilken åsikt man än har kommer någon och kör över en. Jag vet att jag är feg, men det är jag. 
 
Men, han stod och diskuterade där då. Istället för att ta åt sig kritiken och liksom .. suck it up måste han bara kritisera tillbaka. 6 av 10 lärare är osäkra, elever (som jag) känner pressen av att ett litet misstag kan förändra ett helt betyg. Faktum är att det har hänt mig, jag missuppfattade en fråga på ett kemiprov, en endaste jävla fråga. Han sänkte mitt betyg från A till B. Efter mycket tårar och mycket arga ord kastade på honom fick jag några nya frågor och ett återigen höjt betyg till det jag från första gången förtjänade. 
Ett annat exempel är svenska, jag råkar vara ett A-barn där också (Detta säger jag självklart bara för att skryta). Nu kommer jag förmodligen bli sänkt till ett D pga. en endaste helvetes jävla kukuppsats, och jag tänker inte ursäkta språket, är ni finkänsliga kan ni sätta er i soffan och glo på kungadebatt. 

Men kära lilla Jan Björklund, han är för stolt för att inse att detta är ett betygssystem som inte fungerar. Jag älskar hur det har blivit mer rättvist och fler skalor, men.. faktumet att en dålig dag i skolan kan förstöra någonting jag jobbat med i tre år? Komigen? Vadfan? 
Det går inte att vara så stolt som han är som politiker, det går inte. Han har ju förfan inga bollar!
 
Dessutom är utbildning ett ämne i sverige som är helt diktatoriskt. Elever eller lärare har ingen röst i saker och ting som ändras i utbildning, och är inte detta ett sk. demokratiskt land? Eller? 
Nej. Denna människa bör avgå, han platsar på Coop den jäveln.

Hade velat se hur han hade skött sig i skolbänken.

Jag önskade att vi kunde gå på mer än bara känslan att allting är försent.

 
 
Därför att alla förtuom han sa att jag var vacker, och hans röst var den enda som spelade någon roll när ensamheten låg som en kylig dimma i min benmärg. Därför är hela jag så trasig. Därför har jag tappat ena min tånagel, och därför har jag nerbitna naglar och just därför är mitt ansikte prickigt och benen orakade. För det spelade ingen roll när han ändå inte skulle säga att jag var vacker.
Därför är jag ohel på något sätt, för att jag inte har hennes långa blonda hår som han föredrar framför mitt röda krulliga. För att alla inte älskar mig som de älskar henne. 
Fast jag är jag.

She lives in a fairytale, somwhere too far for us to find.

 
They say that I'm a dreamer but what am I to do, when dreaming is the only way I can be with you?
 
A dreamer. An individual whose solarsystem isn't from this univeristy. An individual so hopeful, yet so hopeless. Their grey days are torn apart by rosensweaters, hot tea and endless caféminutes. They beautify memories by their infinite daydreaming until it feels so real their heart aches to their bones. They erase their pain by wandering off to places humans have never touched before, places where they can let themselves fall inlove with all of the preciousness surrounding them; 
Red cheeks, kisses on the forehead, whispers spreading words and promises through their veins. Spooning in the duvet. Wishing to falling stars. Pouring themselves onto eachother until there's nothing left of them. Stealing eachothers hearts with the intention to keeping it forever. 
A dreamer. Someone who will soon wake up.
 

she chose rose garden over maddison square.

De vet inte hur man drömmer. De förstår inte. De vet inte hur det känns att varje dag vakna och ha någonting att leva för. Du är inte riktigt klok. Fast, vad är klokt? Är det verkligen klokt att simma med flodens strömmar? 
Min bild av vishet var alltid att hitta någonting att leva för och se döden som ett mål, för att det är resan som räknas. Livet är resan. 
De grå fiskarna simmar medströms, mot stupet. Jag flyger mot en blå sky, är det verkligen så galet?

Breaking dawn!

 

Ni kan väl knappast inte ha missat att jag är förälskad i och gift med Robert Pattinson, sitter på bion just nu och väntar på att del två ska börja efter att ja suttit och gråtit och skrattat och haft rysningar i två timmar till del 1. 
Det känns.... Jag vet inte. Jobbigt. Sen jag var tio år har jag legat och gråtit till filmer och böcker, förälskat mig i människor som inte existerar, fått känslor för en fantasi i Hollywood (yes mr. Pattinson). 
Nu är jag femton och inatt är det slut. Sagan är över.
Nu återstår bara sagan om att bli pilot. (vart det nu än kom in i bilden men det är väl lite det jag andas för nu)


We all begin as strangers

People always leave.
It's so hard to let them touch you, you're so afraid it'll hurt so you lock your door and you give up. You give up every daydream and every thought and you let your mind wander across the white roof as the music floods in your veins. You try so hard to just feel for once, you try to cry, you try to hurt yourself, you try to feel.
Then comes the day,
when it all falls to pieces.
The ones you love, they leave.
The music you played so many times sounds like a broken guitar in your ears. 
The heartbeats, are quiet.
You're angry. You're sad. You're in pain. 
And now you're hiding everything you once tried to show, so they won't notice you're a freak.
 

We held our breath and watched the autumnleaves.

Jag plockade fram de undanlagda kjolbyxorna igen, vek upp kjolen och slängde på samma kavaj som igår.
Mitt hår är äntligen sådär rapunzellångt så att jag kan locka det och göra fina slarviga uppsättningar med nerhängande lockar. Så himla perfekt till höstdagar!
& vad duktig jag har blivit på att blogga nuförtiden.. är ju överraskad över mig själv! Kan säga att jag känner mig bra mycket mer inspirerad och jag har så mycket jag vill dela med mig av, hårtutorials, morningtransformation, recept.. ja himla massa! Ni då, vad vill ni se mer av?

Bucketlist: Takeoff! [Check]

Då var det gjort! Jag har officiellt lyft ett plan ifrån marken.
Jag vet inte riktigt vilka ord man använder för att beskriva en känsla som är långt bortom nyförälskelse, eufori och gud vet vad vilka underbara känslor det finns här i världen! Jag tror bara att de som har fått uppfylla sin högsta dröm verkligen förstår vad jag menar. 
Att bli pilot är någonting jag velat sålänge jag kan minnas, det är därför jag är här, därför jag lever. För att jag ska bli pilot. Jag lever på riktigt nu, jag andas rosa, glittrig luft som luktar eufori och jag lever, jag lever på ett sätt man bara kan leva på när man omringas av perfekta människor, fina vännor och lever sin dröm ♥

Make your own masala chailatte.

Men sehär! Ett terecept till alla teälskare där ute! Innan jag börjar skriva receptet måste jag (obligatoriskt) som bloggare skriva en kvarts roman om detta receptet och allt som har med det att göra.
"Chai ya maziwa" är för mig dess ursprunliga namn, I england säger man "Tea with milk" eller på cafespråk "Chailatte". I Frankrike "Thé au lait". Ja, det finns många olika sätt att benämna denna nästintill heliga dryck. 
Men, någonting som jag som teälskare måste störa mig på är att här i Sverige kan man köpa "Chaite". Då blir jag lite mindfucked sådär och skakar på huvudet. Chaite? Jaså, kan man köpa tete? Vad är då te? Om det finns tete? Va? Vadå tete? Chai betyder te. Det betyder altså inte kryddigte. Utan te. Det ni kallar Chai heter Masala Chai, det är kryddat te.
 
Det du behöver: 
- Några nyp kardemumma (Jag har med skal på för mamma påstår att det är bättre än konsums kardemumma som inte smakar någonting) 
- En litenbit kanel.
- En kopp, eller tio om det önskas, med mjölk. 
- Vanligt te. "ej smaksatt"
- Några nyp vaniljsocker om det önskas. 
- Mycket socker
- Mycket kärlek och en teälskare som kokar ihop det!
 
Allt du behöver göra är att stöta kardemumman till småbitar. Kanelen kan du bara stöta 2-3 gånger annars kommer det bara smaka kanel. Stoppa i allt i den varma mjölken och låt koka upp 2-3 gånger. 
Servera! (helst med fattiga riddare för det är min stora favorit, hih!)

It's the season for icecold souls.

 
 
Första november. Det är tjockahalsdukarochmyckettedrickandemånaden.
Denna kavajen kommer få vara en pusselbit i många outfits framöver. Jag har blivit småbesatt i lite mer feminina kläder. Istället för stickade oversive och söndriga jeans så har det blivit mer tajt och mer stilrent på sistone. Dock får de sletna conversen hänga med överallt!
 
Vet ni? Har pusslat ihop ett höstfint recept till alla teälskare som kommer upp här snart!