Början av slutet. Hur börjar egentligen ett slut? 

Är det någonstans där när bristen på ord är det enda som talar? Är det när tiden vi inte ens har känns oändlig? Fem minuters tystnad, vi vet båda att vi egentligen inte borde. Vi stirrar på det blinkande strecket i den lilla boxen där vi skriver. Sex minuter, det känns som tolv. Och den tolfte känns som fyrtioåtta. 

Lika långt tid som våra hej tar, tar resten. Tjugofyra minuter senare sitter vi åttahundra mil ifrån varandra och bara godnatt känns omöjligt, men jag ger det ett försök. Jag vet att du kommer inte säga det, inte ens godnatt. Men vi är olika. Jag är inte som du och du är inte som jag, så jag ger det ett försök och sedan tittar jag bort och utan att ens behöva se lägger jag mig den natten i vetskapen om att du inte ens sa godnatt, och vetskapen att imorgon kommer det inte vara du som säger hej. 

Det ser ut som på film, när de spelar i slowmotion. Ömtåligt porslin faller sakta mot marken som snöflingor. Man vet vad som kommer hända. Ljudet av splittrande porslin tonas ut och ersätts med en sorglig låt. 

Och allt som återstår är skärvor av ett helt konstverk. 

I leave my windows open, Just remember that I'm right here hoping, you'll come in with the rain.

 

We want what we can't have.
I was scared of hearing all the right words. 

And he is scared of doing all the right things. 

And here we are,

 

Innan var jag nog innerst inne (fastän att jag förnekade det) någon slags tonåring som längtade efter någon som höll om mig, någon som ville vandra jorden runt med mig och någon att dela musik med. Jag kan liksom erkänna det nu när jag är alldeles ut & in och undrar vad jag egentligen tänkte på när jag dagdrömde om morgonfrisyrer och mörka röster. 

Det enda mörka jag behöver höra är dånet från propellerna och den enda jag behöver är min fågel. ♥

 

 

 

 

 

Det är en väldigt, väldigt, väldigt nervös brud som trippar med händerna över tangentbordet just nu. Ända sen min första flygtur har varje ny vecka varit. . . såhär. Liksom, "Vad händer denna veckan? Kommer det regna meteroiter igen? Kommer dom hitta botemedlet för Parkinson's? Vad händer denna veckan egentligen?" och varje fredag har det varit "Nja, bara ännu en vanlig vecka". Men just denna veckan är tid hos flygläkaren för flygintyg bokat och även min första teorilektion, denna veckan tar jag mitt första steg mot min högsta dröm att bli pilot.

Då var det dags igen. Blev positivt överraskad över resultatet måste jag säga! Solen blekte mitt hår bra mycket i sommar så färgen fäste fint. Blev så himla nöjd dessutom, nu kan jag kryssa av ha rosa hår på min bucketlist!

Veckan började med att en liten valp tassade fram till mina conversföttör när jag steg på hos Karro. Han halkade hela tiden runt på min läderkjol som var alldeles för hal för hans valptassar men ändå skulle han krypa runt i mitt knä och tugga på en pinne. Jag är alldeles förälskad i honom ♥ 

Sen tröttnar jag inte alls på min vita stickade från Gina! Världsskönast och går att matcha snyggt över en klänning/kjol. Jag körde på en ormprintad klänning från H&M och converse i Matchande färg.

Jag kunde inte få nog av Ville. Han låg mittemellan mig och Karro i Karros nittiosäng där vi låg och pratade om bästvänsaker. Så bra att ha världens bästa vänner ♥ 

Sen lyckades jag få till min saknade snelugg & hittade ett filter som visade att mitt hår var lila/burgundy. Det matchade vi fint med burgunyläppstift och stjärntopp och looken kan ni se här. 

Mitt livs största äventyr,varade i tjugio minuter och är härmed mitt livs bästa dag då jag uppfyllde en av mina hösta drömmar. Läs mer om det här. 

 

Förutom det så har jag den senaste veckan badat i nissan, gått på bio, börjat skolan och varit helt jävla cp lycklig.

 

När jag inte modebloggar, målar naglarna och kollar på min fulla garderob och klagar över att det finns inget att ha på sig så drömmer jag om att bli pilot och just idag fick jag förverkliga den drömmen för en liten stund. 

På min bucketlist står det klart och tydligt "Flyga" och inte som i att sitta på plats 15E på ett plan till Kreta utan flyga som i att sitta längst fram i flygplanet och hålla i spakarna. Nu har jag bockat av det och lyckan är obeskrivlig!
Klart så fick den modebloggandenagelmålandeflickigaflickan inom mig småpanik när instruktören plötsligt släpper spakarna och överlåter flygningen till mig men lika snabbt kryper piloten inom mig ut och tar över. Att sitta där, på planets vänstra sida och ha en spak i mina två händer som jag vred på. . . Det är min definition av att leva. Nu minns jag inte ens hur det känns att vara ledsen . . jag är i min egna euforiska bubbla och även om tillochmed flygeuforibubblor spricker så kommer den 25 Augusti vara den bästa dagen i mitt liv fram till den dagen jag gör min första Soloflygning. Åh vad jag längtar!

Allting rullar på som vanligt igen. Idag var min första dag på mitt sista år i högstadiet. 

Högstadiet var alltid någonting man såg fram emot i sina ynge dar, if we say so. Men kan säga att mina två år i högstadiet har varit en livs levande berg&dal-bana. Let's say, jag är den typen av elev som säger som jag tycker och tänker och står för min åsikt och ärlighet är otroligt oupskattat. Egentligen hatar jag att hålla käften, men har bestämt mig för att göra det detta året, för mitt eget bästa. Dock har jag fått lite nya lärare och tror absolut att jag kommer trivas och få ett bra sista år, och det känns skönt ♥

 

 

När jag blir stor har jag en vild önskan om att bestämma vem, var och hur jag ska bli kär. För ibland är det helt okej att dagdrömma tills hjärtat brister.

Han. Han ska inte vara någon livs levande idé av en kliché. Jag är liksom inte den tonårsflickan som drömmer om sammanflätade fingrar, pussar på pannan och ett evigt messande och vem som älskar vem mest. Han ska bara vara någon vildsjäl, precis som mig och ha en enorm upptäckarlust. Sen har jag någonting för mörkhåriga pojkar med grönmelerade ögon, det bara är någonting med dem. Vilket yrke han ska ha har ni säkert redan listat ut alldeles själva. 

Som den flygfish jag är måste det finnas aviation där jag blir förälskad. Det måste vara i luften eller på en flygplats. Annars går det inte alls. Den perfekta scenen vore ju att när jag får börja jobba som Wingman att jag får mr.perfektion som Kapten och oj, så blir det mayday, vi tappar kontakt med radiotornet och allt vi har är varandra. Och okej, ett par hundra passagerares liv, men de är inte med i min lilla perfekta ram just nu.

Dagdrömmare. Vi hopplösa dagdrömmare. Dagdrömmer tills tårarna rinner av besvikelse längs våra kinder, förbannad oss över gravitationen som drar oss ner på jorden. Men låt mig veta snälla, om du också är en drömmare.

1. Hur länge har du bloggat?
Jag startade min första blogg när jag var tio.

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut, en månad innan du själv började blogga?
Alla bloggare var klart rika och snygga! Och tjänade storkovan på att blogga!

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Foki! Jag älskade hellokitty, vilket gav någon slags indirekt kärlek till Foki

4. Hur känner du inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
Jag skäms...

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet, som läsare?
Kanske runt 20 olika bloggar

6. Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar (t ex teknikbloggar, modebloggar, politiska bloggar)?
En enda är ren dagbok, en enda fokuserar ENDAST på modeoch resten är "modebloggar" med inslag från bloggarnas vardag

7. Nämn en bloggare som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om.
hm, svårt faktiskt då jag nästan bara läser bloggar jag kan relatera till.

8. Nämn en bloggare som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om.
Nelly, hon har jag gått och beundrat i skolkorridårerna i sjuan och hon har en blogg fylld med världsfina ord

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
De är irriterade över paket jag får hem (först förstod inte mamma att det var "presenter" och trodde att jag satt och handlade online hela dagarna)
De andra är väl neutrala över det, bryr sig inte så mycket

10. Är du dig själv i din blogg?
Mja, jag är ganska finspråkig ibland på bloggen tror jag, och jag är inte så öppen heller som jag var förr, då kunde jag förolämpa alla lite hit å dit. Nu skriver jag dessutom inte mycket personligt, inte mycket "dagbok" om man säger så, så man får nog inte riktigt lära känna riktiga mig på bloggen.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?
Ja det tror jag nog. Det är självklart väldigt olika från humör till humör, men jag är nästan aldrig särskilt privat på min blogg i hänsyn till vänner & familj ♥ Känner att när jag driver en modeblogg behöver inte mina bloggläsare veta vad jag tjaffsar om med mina syskon och vänner och hur irriterad jag kan bli på mina päron ibland;)

12. Nämn några saker som du aldrig bloggar om, och varför.
Tånaglar, för de är i allmänhet himla ointressanta.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?
Hm, jag lägger väl upp små fragment av min klädstil från dag till dag och har femtio läsare som uppskattar
det och sätter lite guldkant på min vardag!

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Nej det tror jag inte

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Nej, himla trist! Finns en del bloggare jag skulle vilja träffa

16. Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Ja, vissa får väldigt dåligt ryke, mycket elaka kommentarer etc.

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer
Jag har aldrig, aldrig, aldrig fått en ond kommentar på min blogg! Väldigt överaskad då jag varit med på framsidan massa gånger, haft mycket trafik etc. 

18. Har du själv skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Hm, ja kanske, jag har väl kanske tjatat för mycket;)

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
När familjemedlemmar läser, tycker att det är himla pinsamt :$ Men alla mina vänner, de flesta på min skola osv. känner till min blogg så ganska oundvikligt. 

20. Tror du att du fortfarande bloggar om två år?
Ja absolut! Har inga planer på att lägga ner bloggandet! Älskar att blogga och läsa bloggar, det är min hobby och tar upp 50% av min privata tid. Haha!

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur,
Kultur vet jag inte, men när blogging blev känt blev kläder dyrare, webshoppar ökade sig som cancerceller och
människor blev brutalt mycket mer utseendefixerade, speciellt killar!

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Det betyder mycket, att se hur man utvecklas i ord och bild, hur stilen förändras och hur man mår från period till period

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Jag har fanimej blivit världens tonåring av TUMBLR bloggar med bilder på killhänder runt smala midjor, pojkleenden och ord från brustna hjärtan, och ickebrustna hjärtan utan snarare blomstrande hjärtan. 
Jag har gått och fått idén om att kanske en dag bli lite kär i någon, för att också ha någonting att tumbla' om. Eller okej. Jag är hemligt småkär egentligen, sådär som man inte kan erkänna för sig själv fören man sitter och har en knut i magen för han inte svarar kvickt som satan när man skriver.

---

psst! Klicka på bilderna för att komma till deras ägare!

 

 

I en för stor stickad tröja, arrowprintjeans från newyorker och tonårskyssar i pannan tog jag bussen in till stan med Maria, som jag senare tog lite bilder på. Hon hade världens finaste klänning som till överdelen såg ut som en Marilyn Monroe klänning, halternect och allt och kjolen var plisserad. Jag som älskar plisserat. 

Psst. Kommer snart upp med en bloppis! Håll utkik!

Höstviljorna har egentligen inte ändrats från sist. Bara galaxy-leggings som också joinat listan. En katt och pilotlicens står fortfarande allra allra högst upp på listan! 

 

Idag har fan då varit den hemskaste dagen på länge, det ska gudarna veta! Inte nog med att jag igår blev småsårad av en människa jag halvgillar sådär lagom småmycket. Jo. Ni fattar. Så idag åkte jag in till stan och gick in på BikBok som hade fantastiska "Köp ett par valfria jeans och få valfritt plagg på köpet till värde av 199:-" 

Hittade ett par jeans för nittinio och en fin tröja i zebramönster. När jag kommer till kassan gällde det visst bara jeans som kostade 250 och uppåt, trots att det klart och tydligt stod "Gäller ALLA jeans" Ja tack för det. 
Så är jag lite blyg och så och tänker "Men äsch förfan, jag tar jeansen. De kostar bara nittinio" de var inte särskilt snygga eller bekväma eller passade mig särskilt bra utan ville bara ha dem för att köpa med tröjan. Men jag tog dem, för det kändes pinsamt att liksom bara "Jaha okej men då vill jag inte handla". Då hade jag 180 helvetes jävla kronor kvar och jag behövde ju hundranittinio till en fin tröja jag hade hittat på Gina! Jag ba "ÅH, men jag går tillbaka imorgon när det är någon annan i kassan och byter, så blir det inte så konstigt". 
Kommer hem och läser "REAVAROR BYTES EJ" på kvittot. Ja tack för det säger jag bara. Hundra kronor till ingenting.

Men det är fortfarande inte slut, tänkte för omväxlings skull dricka kaffe istället för Chai idag, jag har druckit vaniljkaffelatte på espressohouse innan, himla gott! (tyckte jag då) Idag blev jag alldeles spyfärdig efter några klunkar, och jag som hade pundat ut trettionio på en STOR Vaniljlatte. 
Tack gud för att du ändrade min smak på Kaffe helt plöstligt.

Och tack BikBok för att ni blåste mig på hundratjugo spen. 

Tack.

Tack hela mitt senaste jävla dygn för att du har varit så bra!

Idag är jag lite halvemo och känner mig småsöndrig inombords. Jag har mörka ringar under ögonen och inte minsta lilla ork i kroppen, jag kanske ska sluta ha seriemarathon till klockan fyra på morgonen.

Jag har inte ens inspiration nog att lyfta ett finger, det är verkligen skumt hur seg man får känna sig ibland, men jag vet i varjefall varför. Det är inte svårt. 

Resesugen.

Det är hemskt att inte vara en hemmamänniska! När jag kommer hem från resor får jag ingen "Äntligenhemma" känsla. Jag vill bara breda ut vingarna och fara iväg på nästa äventyr och tyvärr har mina enda äventyr sedan jag kommit hem varit seriemarathon, chips och mörka ringar under ögonen. 

Hur kan man inte höra hemma . . hemma?

Idag har Elin varit över. Egentligen hade jag väl lite andra planer än att vara i mammas rum och ta bilderna men självklart skulle vädret göra allt för att förstöra mina planer. Men trots allt efter en massa bilder och skratt blev det filmtajm och vi såg W.E. Kan rekomendera filmen om man gillar välgjorda filmer, egentligen var filmen i sig aningen långtråkig. . . men somehow var det ett två timmar långt konstverk.

Jag var trött på mitt ljusbruna/orangea hår så det var dags för någonting nytt. Jag fick någon slags brutal panik när mitt hår var kolsvart den första dagen, men nu är färgen alldeles perfekt och superfin tillsammans med min nya lavenderfärgade tröja ifrån Gina Tricot. 

Jag försökte mig även på ombreläppar och blev himla nöjd med resultatet. Hade dock bara ett billigt rött läppstift från H&M, men det orangea kommer från Loréal och är mitt favoritläppstift. Ombre kommer ni absolut se på mina läppar denna hösten, det vill jag lova! 
Nu ska jag sätta mig ner och göra ombrenaglar i samma röd-orangea toning. . . haha ombreaddict? Oja! 

 

Medan vindarna blir allt mer starka och kyliga och affärerna fylls med burgundy och solen sover längre så börjar jag drömma på nytt.

 

Han han. Mera honom. Doctor Martins i vinrött. Rosa solnedgångar. Ljusare hår. Flygresor. Längre hår. Ombre. Fina texter.

Färgglatt, direkt från Ungern. 
Jag längtar tillbaka dit som bara den och pepparpeppartaiträ att päronen låter mig åka tillbaka med lite vänner när vi gått ut nian nästa år! Nu ska jag i varjefall in till stan (utan att missa bussen) och träffa Karro som jag inte träffat sen vi kom hem . . . ah! Helt galet vad jag saknarsaknarsaknar! 
Vädret ska inte bli bra alls idag så det blir nog bara att göra ingenting . . tyvärr. Men ska bli så kul att träffa mitt lilla troll ♥

Jag gillar ensamhet. När det bara är jag och musiken som fungerar lite som ett mekaniskt hjärta och pumpar ut ro i min kropp, droppe för droppe. Jag gillar nya platser. Nya byggnader, nya materiella ting att ta och se på. Och jag gillar honom. Fast det är inte lika viktigt,för att han är så långt bort. Viktigast är att imorgon ska jag ta första bästa buss till första bästa ställe och rensa mitt brutalt mycket för överbelastade huvud (inte för att skryta eller så).

Och nu måste jag sluta planera. Börja vara mer impulsiv. Jag måste vara mer impulsiv. Sluta tänka så mycket.

Inte för att skryta eller så. Men jag tänker för mycket och för ofta. Och värst av allt så kan jag inte kontrollera det konstanta ordflödet i geleklumpen innanför det värkande pannbenet. Alltid hör jag henne inom mig tänka, det jag hatar mest är att jag försöker att blockera alla känslor, för att leva längre liksom. Men monstret inuti mig har känslor som spelar ut sig på min kropp, och det är så galet orättvist. Varför kan hon styra mig men inte jag henne? Varför kan hon vara elak mot mig men inte jag mot henne?
Jag försöker bara bli av med henne, glömma honom. Glömma allting. Det vore så skönt, att bara för en liten stund vara en av de icke hemsökta hjärnhelvetena och inte ha några - somhelst - känslor.